Spansk och svensk byråkrati

Nyss hemkomna från en resa till Sverige och Finland i juni förra året kollade vi postlådan.

- Kjell, vi har fått en delgivning från Aronas stadsstyrelse. Vi måste hämta ut den på posten, om det inte redan är för sent. Dom håller delgivningar bara i sju dagar, sen skickas de tillbaka.

Delgivningen fanns inte längre på posten, så vi begav oss till stadsstyrelsens kundservice.

- Buenos días, på grund av en utlandsresa hann vi inte hämta en delgivningen från Arona förrän den hade returnerats. Vad kan den handla om?

- Un momento.

Ett papper spottades ut ur skrivaren och överräcktes till oss.

- Ni har en skuld på 720 euro gällande obetalda vattenräkningar från åren 2002, 2003, 2004 och 2005.

- Vi har inga obetalda vattenräkningar!

- De gäller en lokal i San Telmo i Los Cristianos.

- Men snälla ni! Lokalen i Los Cristianos var vår bar som vi sålde år 2001, för fem år sedan! utbrast jag bestört.

- Ja, då har ni inte sagt upp kontraktet på arrendet av vattenmätaren.

- Vi sa upp kontraktet med vattenföretaget, Canaragua, år 2001.

- Det räcker inte, ni skulle ha kommit hit och gjort det.

- Jaha, och vad gör vi nu?

- Fyll i de här två formulären, ett för att säga upp kontraktet och ett för att anhålla om annullering av skulden, lägg med kopior på allt bevismaterial och kom sedan tillbaka.

Vi samlade ihop alla papper på att vi inte har haft någonting att göra med baren sedan 2001 och lät kopiera dem. Det blev två högar. Den mindre högen handlade om att säga upp kontraktet på mätaren och den större handlade om att annullera skulden.

Inte lite ilskna förde vi pappren tillbaka till kundservice och jag kommenterade den superkrångliga byråkratin på Kanarieöarna för den vänliga damen bakom disken. Taggarna kom ut med fart och hon sa: ”Jag är säker på att om jag skulle resa till ditt land så skulle byråkratin vara precis likadan!” Det var lönlöst att diskutera, det var bara för mej att hålla tand för tunga.

Vi väntade med spänning på svar från myndigheterna. Svaret kom redan efter ett par veckor på ett tättskrivet ark med den sedvanliga krångliga och svårförståeliga lagtexten, ur vilken vi kunde urskilja att skulden inte annullerades. Vi fick tio dagar på oss att skriva en besvärsskrift, vilket vi gjorde i mitten av juli. Innan dess pratade vi med den nuvarande krögaren som har drivit baren sedan år 2004. Han påstod att han hade betalat vattenräkningar, som visserligen hade kommit i Kjells namn, men han inte hade haft tid att skriva kontrakt på mätaren. Han lovade stå för de vattenräkningar som var obetalda efter januari 2004.

I besvärsskriften påpekade vi att vi inte har haft tillgång till lokalen eller lokalens postlåda sedan juli 2001 och att Kjell inte har blivit informerad om vattenräkningar i hans namn. Vi påpekade också att vi har varit mantalsskrivna i Arona sedan många år tillbaka och att våra kontaktuppgifter finns hos stadsstyrelsen. Varför väntar ni fyra år innan ni skickar en delgivning till vår hemadress? undrade vi. Vi kommenterade att vi är utlänningar och kan inte känna till de spanska lagarna; är det inte myndigheternas skyldighet att hjälpa och ge råd? Vi skrev i Kjells namn: Ni säger att räkningarna har publicerats i vederbörlig ordning till allmänt påseende i den officiella tidskriften för att kunna reklameras. Tidskriften är obekant för mej och det är totalt omöjligt för mej att reklamera räkningar som jag inte har en aning om. Jag upprepar, jag har inte tillgång till lokalen eller till postlådan och myndigheterna har inte tagit kontakt med mej angående obetalda räkningar. Vi undrade också varför inte vattnet hade stängts av då inte räkningarna hade betalats. I brevets sista mening bad vi myndigheterna visa sin vänliga sida i enlighet med regeringens slogan ”Tenerife Amable”, vänliga Tenerife, och annullera skulden som vi inte hade vetat om.

Svaret kom i mitten av september. Annulleringsansökan avslogs.

Byråkratin här känns ibland hopplös. Ett år då jag skulle anhålla om ny ”residencia”, uppehålls-tillstånd, skaffade jag fram alla nödvändiga papper, bland annat ett papper utskrivet av banken, där det bekräftades att jag fick en viss summa pengar inbetald på mitt konto varje månad. Min lilla lön från baren var inte tillräcklig. Vi begav oss till utlänningsdeparte-mentet i Santa Cruz, efter att ha noga kontrollerat att jag hade alla erforderliga dokument i original, kopior och foton i passtorlek. Där köade vi som så många andra. Då vi äntligen kom fram till tjänstemannen fick vi ett formulär vi skulle ta till en speciell bank några hundra meter längre bort och betala en avgift och sedan komma tillbaka. Vi skyndade iväg och kom så småningom svettiga - det var mycket varmt - tillbaka till tjänstemannen som tittade igenom mina papper. ”Det här bankcertifikatet ger dej inte rättighet att förnya residencian. Varifrån får du pengarna?” Jag svarade att de betalades in från Finland. ”Det står inte på pappret att pengarna kommer från utlandet, du måste få ett nytt papper från banken”. Bankerna i Santa Cruz ville inte ha med pappret att göra, så det fanns ingenting annat att göra än åka tillbaka till Los Cristianos och be ”vår egen” bank intyga att pengarna kom från utlandet. Den lata banktjänstemannan stoppade in pappret i en manuell skrivmaskin och lade till orden ”från utlandet” i ändan på en mening. De extra orden hamnade högre upp än den ursprungliga texten och lutade neråt. Det såg ut som om jag egenhändigt och klumpigt hade lagt till orden. Två dagar senare åkte vi på nytt till Santa Cruz och jag överräckte pappret med hjärtat i halsgropen. Till vår förvåning tittade killen bara helt flyktigt på pappret och lade det till handlingarna. Jag fick så småningom min förnyade ”residencia”.

Byråkratin är inte mycket bättre i Sverige. Kjell fick ett tillfälligt pass utfärdat i Helsingfors en sommar då hans pass hade gått ut och vi flög till Finland med våra spanska ”residencia” som identitetsbevis. Vi ville göra en avstickare till Tallinn och för det krävdes pass av svenska medborgare, inte av finländare. Svenska Konsulatet i Helsingfors var mycket tillmötes-gående och Kjell fick passet utskrivet på ett par dagar utan några som helst problem. Ett år senare anhåll han om ett nytt pass i Stockholm. Han räckte över sitt tillfälliga pass.

- Jaha, kan jag få ditt identitetsbevis, sa damen bakom disken

- Varsågod, sa Kjell och räckte över sin ”residencia”

- Det här duger inte, sa damen efter att ha konsulterat sina papper.

- Jaha, men du har ju mitt ettårspass som fortfarande är giltigt i tre veckor, sa Kjell.

- Det duger inte som identitetsbevis.

- Går det bra med mitt spanska körkort? Undrade Kjell.

- Nej, det kan vi inte godta, du måste gå till posten och anhålla om ett id som sedan skickas till dej brevledes.

(En stilla undran: hur skulle Kjell kunna gå till posten och anhålla om ett id, då han inte hade något id som bevisade att han var han?)

- Men jag bor på Teneriffa och har ingen adress i Stockholm. Jag är här nu, jag är Kjell Norén, och jag anhåller om ett svenskt pass, jag är svensk medborgare och behöver mitt pass.

- Vill du att jag ska begå tjänstefel? frågade damen giftigt.

- Nej, det vill jag naturligtvis inte, men ni kan väl vara lite smidiga? tyckte Kjell.

- Du har inget giltigt id och jag kan följaktligen inte skriva ut något pass till dej!

Damen hade röda fläckar på kinderna och Kjell kämpade mot en tilltagande ilska. Efter ett längre hattande fram och tillbaka undrade damen plötsligt:

- Har du ingen släkting i Stockholm som kan bevisa att du är du?

Kjell funderade och kom på att sonen Fredrik befann sig någonstans i närheten med bil. Han ringde Fredrik och bad honom komma till polisstationen. Fredrik infann sig, plockade fram sitt id, skrev på ett papper där han gick ed på att Kjell var hans far och att Kjell var Kjell, och så var saken ur världen. En vecka senare fick Kjell sitt pass – som idag gäller som identitetsbevis, också i Sverige.

Hur dumma regler får det finnas?

Sedan dess väntar vi på vidare besked. Ett halvår senare har vi ännu inte fått vare sig en officiell räkning eller något kravbrev. Men det kommer i sinom tid - och då med små gulliga böter för försenad betalning...