SENASTE NYTT OM IMMIGRATIONEN FRÅN AFRIKA TILL KANARIEÖARNA JULI-AUG-SEPT-OKT 2009 2008 |
||
29/10: Immigrationen med båt från Afrika har ändrat utseende. Resorna med cayucos-båtar från Senegal har så gott som upphört medan antalet mindre båtar, pateras, från Maghreb i norra Afrika har ökat. Detta konstaterade Frontex’ spanska chef, Gil Arias, under en presskonferens i Madrid där han beskrev den illegala immigrationen idag till Spanien. Under 2008 anlände 17 000 ”papperslösa” via land och hav, medan antalet i år har minskat drastiskt. Beror detta på krisen eller på kustbevakningen? Båda faktorerna har bidragit till minskningen. Å ena sidan har utlänningarna färre möjligheter att få jobb och å andra sidan är bevakningen av den afrikanska kusten effektiv, både från afrikanska staters och från Frontex’ sida. Ett resultat av bevakningen är att ett större antal emigranter har hindrats från att ge sig av, 2 360, än emigranter som har lyckats ta sig till Kanarieöarna, 2 282. Det minskade antalet till Kanarieöarna står i kontrast till det ökande antalet pateras som har lyckats ta sig till spanska fastlandet. Den här rutten från norra Afrika används främst av algerier som idag är flera än marockanerna. Men även allt fler subsaharier anländer till fastlandet, en tendens som oroar myndigheterna. Arias påpekade att det fortfarande finns omkring 4 000 personer på de västafrikanska kusterna som hoppas på att kunna ta sig till Europa. Tre länder tar emot de flesta illegala immigranterna, hela 92%: Spanien, Italien och Grekland. Av dem tar Spanien emot 9%, Italien 13% och Grekland 70%. Samarbetet mellan Libyen och Italien har gjort att immigrationen till Italien har fallit kraftigt och de grekiska öarna har fått äran att ersätta Italien. De flesta av dessa immigranter kommer från Afghanistan, Pakistan och Irak. 20/9: En liten båt, patera, anlände 16 december till Los Cristianos med 22 immigranter ombord. Båten var endast fem meter lång. Immigranterna, 14 subsaharier, 7 marockaner och en algerier, hade enligt vad de sade tillbringat 30 timmar till havs. Bland de senast ankomna finns ett stort antal minderåriga. Men på fastlandet tog man för några dagar sedan emot en liten båt med sex personer ombord. Alla var minderåriga och flera så unga som tio-tolv år. Utanför Afrikas nordkust har en båt med ett 60 personer ombord kapsejsat och de flesta tros ha drunknat. Ett tiotal levande har hittats och ett mindre antal drunknade. Letandet efter flera kroppar fortsätter. 16/9: Igår kväll fick larmcentret 112 ett samtal från en cayuco som drev ute till havs 27 sjömil från Teneriffa. Ett räddningsplan, sjöräddningen och Guardia Civils patrullbåt åkte iväg och mötte cayucon som hade 65 subsahariska immigranter ombord. De bogserades till hamnen i Los Cristianos där Röda Korset tog emot dem. Alla var i mer eller mindre gott skick. "Vi måste satsa på en förstärkning av Frontex", sade immigrationsminister Tobias Billström i EU-parlamentet igår, enligt El Día. 13/9: Under en maklig söndagstur med bil genom Playa de las Américas och Los Cristianos såg vi att Röda Korset hade ställt upp tält i hamnen i Los Cristianos. Det betydde att immigranter var på väg in. Vi parkerade i hamnen och ställde oss att vänta intill kajen där de tas emot. Subsaharierna anlände ombord på sjöräddningens fartyg, vilket innebär att de hade tagits ombord ute till havs. Polisen kommenterade att de var 77 till antalet. De flesta verkade vara i gott skick och ett ännu okänt antal är minderåriga. Enligt uppgift hade de avgått från Gambia. Tevenyheterna informerade senare att Cayucons skeppare hade häktats vid ankomsten. Klicka här för bilder från hamnen då immigranterna anländer. 9/9: Igår anlände en cayuco, den första på länge, med 68 subsahariska immigranter till fiskebyn Los Abrigos på Teneriffa. De kom fram till hamnen för egen maskin och ett tiotal personer flydde in i byn. Guardia Civil anlände strax därefter och tog fast de flyende. Immigranterna sade sig komma från Gambia och de hade tillbringat tio dygn till havs. Alla utom tre, som hade smärre blessyrer, var i god kondition. Röda Korset tog hand om de skadade. 14 av de ombordvarande kan vara minderåriga. 31/8: I morse anlände en liten båt, patera, med fem immigranter från Maghreb-området till Teneriffas sydkust. En av de ombordvarande var död vid ankomsten. Idag anlände också en patera till Lanzarote med tio immigranter ombord.
Avgångarna har minskat sedan 2006 med hela 87% och ungdomarna vill inte längre emigrera och riskera sina liv ute till havs. En artikel om immigrationen från Senegal med cayuco publicerades häromdagen i bland annat tidningen El Mundo. Ovanför en bild av tillverkningen av en cayuco i Senegal. Foto: Georges Gobet Artikeln lyder i översättning som följer: Saint Louis som ligger i norra Senegal sprängde år 2006 alla tidigare avgångsrekord med cayuco till Kanarieöarna (omkring 32.000 afrikaner), ett rekord som tidigare innehades av grannlandet Mauretanien. Enligt officiella källor har läget förändrats och senegaleserna vill inte längre emigrera. Ibrahim har två bröder, Mamadou och Abdoulaye, som för tre år sedan gav sig iväg och kom till Tenerife. ”Emigrationen är inte någon lösning, jag hoppas mina bröder inser detta och återvänder”, säger han. Bröderna befann sig bland de 5.000 illegala emigranterna som åkte från Saint Louis under en och samma månad år 2006 – lika många som under hela 2005. Spanska inrikesministern Alfredo Rubalcaba besökte Senegal i juli detta år och försökte än en gång få till stånd ett avtal enligt vilket minderåriga ensamkomna immigranter skulle kunna skickas hem. Mamadou Gomis är fotograf på tidningen ”Walfadjri”, en av de mest läste tidningarna i Senegal, och säger också att han inte tror på att livet blir bättre efter en cayucoresa. ”Fattigdomen bör bekämpas med utbildning”, säger han och kommenterar att ”trots att jag har studerat en tid i Tyskland finns min framtid i Senegal”. Amadou Ndoye, universitetslärare i universitetet Cheik anta Diop i Dakar, anser också att man ska satsa på att stanna kvar i landet, speciellt nu då krisen i Europa är större än i Afrika. Han kommenterar att “landet Senegal har blivit känt tack vare “cayucosboomen”. Tidigare kunde ingen placera landet på kartan." Celina Dioura Diop är en senegalesiska som bor på Tenerife, men hennes bakgrund är annorlunda. Tack vare en överenskommelse mellan universiteten La Laguna på Teneriffa och Gaston Berger i Saint Louis håller Celina på att ta en examen i journalistik och hon anser att ”kommunikationsmedierna spelar den viktigaste rollen inom immigrationen”. Sedan 2006 har 177 afrikaner studerat i La Laguna. Medan en del, som till exempel Celina, utbildar sig utomlands, gör andra det i någon av de fem yrkesskolorna som fungerar i Saint Louis sedan förra året, där omkring 300 elever lär sig bland annat jordbruk, turism, infrastrukturutveckling och stadsplanering. ”Killarna vill lära sig och vill kunna försörja sig i sitt eget land”, säger Carlos Gallego som är ansvarig för det spanska samarbetsprogrammet och som har investerat tre miljoner euro i projektet. Gallego anser dock att yrkesskolorna inte är en lösning på problemet illegal immigration, eftersom, enligt honom, ”mediernas inverkan är starkare än den vi kan åstadkomma”. Mama Fall säljer halsband och armband på stranden Chez Fatou, nära Dakar. Hon säger att hon inte vill höra kommunikationsmedierna annonsera flera dödsfall. Pengarna som emigranterna betalar för resan till Kanarieöarna, ca 800 euro, kan kosta dem livet, säger hon och påpekar att de pengar hon drar in på sin försäljning för hon till den kvinnoförening i Kayars fiskekvarter ”som kämpar för att våra barn ska ta en cayuco för att ge sig ut och fiska och inte för att ge sig av till Spanien”. Fisket är Senegals viktigaste ekonomiska aktivitet. Förra året exporterade landet fisk för 232,7 miljoner dollar, enligt landets finansministerium. Cayuco-båtarna och döden till havs på väg till Kanarieöarna är tema som associeras med Senegal, ett land som också kämpar för att erkännas för sin konstaktivitet i Dakar vartannat år, sin årliga jazzfestival i Saint Louis och sina två universitet som ”utgör framtiden”, enligt professor Amadou Ndoye. Översättning: Helena Somervalli
15/7: Ännu en av immigranterna som togs in på sjukhus på El Hierro i kritiskt tillstånd har dött. 14/7: En afrikan från cayucon som kom igår natt till El Hierro har dött. Kvar på sjukhuset är tre personer i kritiskt tillstånd. Alla afrikaner var genomblöta och hade varit utan mat och vatten i flera dygn. Man vet ännu inte hur många av de ombordvarande som är minderåriga. Cayucon hade avgått från Mauretanien. Igår lotsades en cayuco in till hamnen i Arguineguín på Gran Canaria av sjöräddningen. Av de 64 subsaharierna ombord var sex minderåriga. Alla i den här cayucon var i gott skick. 13/7: En cayuco med 68 personer ombord anlände sent igår kväll till hamnen La Estaca på El Hierro. En av immigranterna var död och fem är i mycket dåligt skick på grund av uttorkning och har förts till sjukhus på ön. Sjöräddningen meddelar att cayucon upptäcktes i närheten av hamnen och Röda Korset och sjukvårdspersonal tog emot de ombordvarande. "De osynliga från Kolda " Den 23 april år 2007 kapsejsade en cayuco på väg från Afrika till Kanarieöarna. Alla ombordvarande, 160 unga män från området Kolda i södra Senegal, drunknade. Denna tragiska händelse kollades aldrig upp och fick inte mer än en halv kolumn i någon tidning, trots att det handlade om det största antalet drunknade från en och samma båt. En kanarisk journalist, José Naranjo, reste till Kolda för att följa upp de drunknade killarnas öde och för att ge var och en av de 160 unga männen ett ansikte och ett namn. José utgick ifrån de handskrivna listorna över försvunna som familjerna skickade in till den senegalesiska radion och tog kontakt med föräldrarna och syskonen till Mamadou Balde, Mokhtar Diallo, Ibrahima Diallo etc. tills alla 160 drunknade hade noterats. Alla de avlidna kände varandra, många var släkt med varandra, syskon, kusiner osv. José Naranjo och fotografen Magec Montesdeoca tillbringade en vecka i det fattiga området och ritade ett släktträd med de drunknade och grävde fram de unga männens - studenter, jordbrukare och fiskare - drömmar och önskemål inför framtiden. De upptäckte att vissa byar i Kolda hade blivit helt utan unga män. Till exempel Talto som gränsar till Guinea Bissau var tvungen att ställa in den lokala fotbollsligan för nästan alla spelare hade dött i olyckan. De fick också reda på att en kille på motorcykel hade åkt runt i byarna för att värva emigranter till dödsfärden. De fyra Dialle-kusinerna hade lovat sina familjer att så snart de kom fram till Spanien skulle de skicka hem pengar till bygget av en väg. Omar Balde, en av de förolyckade, var en 16-år lovande elev som hade lockats att resa av sin kusin som bor i Lérida på spanska fastlandet. Soulemane Balde räddades av att cayucon redan var fullsatt då han ville ansluta sig till emigranterna. José Naranjo, en freelance journalist som har specialiserat sig på Afrika och fått flera utmärkelser, säger: ”Vårt mål var att ge de drunknade namn och efternamn och inte bara låta dem vara en kall siffra i statistiken. Då man pratar om immigrationen till havs är det de spektakulära landstigningarna som mest dokumenteras. Men historien är inte fullständig med endast detta.” Naranjo har nyligen gett ut en bok där han relaterar alla dessa 160 avkortade liv: ”Los invisibles de Kolda. Historias olvidadas de la inmigración clandestina”, De osynliga från Kolda. Den illegala immigrationens bortglömda historier. “I den galna värld vi lever utmanar José Naranjo oss att ställa frågan ’i vilkens slags civilisation befinner vi oss som på detta sätt behandlar dem som kommer till vår dörr med ett enda mål, att förbättra sina liv”, sade en präst som deltog i presskonferensen som hölls i en kyrka i Madrid där boken presenterades. Prästen tog tillfället i akt att förkasta den nuvarande EU-politiken ”som baserar sig på övervakning och utvisning”. ”Det måste finnas en annorlunda immigrationspolitik”, påpekade han. Naranjo fick höra vittnesmål om korruptionen: ”Fonderna som tillhör jordbrukets utveckling sägs ha använts till presidentens valkampanj och de få traktorer som inhandlades gavs till den och den borgmästarens eller den och den politikerns son”. Han säger att ”Spanien vet vad som händer med pengarna, det finns en ambassad och ett konsulat i landet, det finns samarbetspersonal, men det intresserar inte Spanien att forska i frågan, det enda som intresserar är att Senegal accepterar de hemskickade immigranterna och att patrullbåtarna gör sitt jobb. Dramat med de 160 drunknade gäller i lika hög grad de 2.600 drunknade i vattnen mellan Afrika och Kanarieöarna sedan 1999, då den första pateran kapsejsade. Bokens sidor innehåller skakande berättelser om döda utan namn, om minderåriga som är frustrerade över att inte få arbeta och lemlästade efter flera dygn i en cayuco. Boken är ett enastående reportage som vill hylla minnet av alla offer.
"På flykt från
Senegal"
David Liderfelt
|