15/3: Den illegala immigrationen har blivit ett av Kanarieöarnas största problem. Bara igår kom 5 båtar med sammanlagt 224 personer till Los Cristianos på Tenerife. Båtarna hade utgått från Mauretanien. Den kanariska regeringens talesman har begärt hjälp från fastlandet och den centrala regeringen har offererat Mauretanien patrullbåtar och hjälp att bygga läger för dem som kommer från länderna runt omkring. Immigranterna är oftast vuxna män, enstaka gånger påträffas kvinnor och minderåriga.

I augusti 2005 hade den illegala invandringen med småbåtar till övärlden den tvivelaktiga äran att fylla elva år. Två invånare från Sahara hade flytt från sitt helvete där livet inte var värt att leva och tog sig till Fuerteventura i en liten öppen båt. De togs emot med öppna armar av öborna. Därefter ökade antalet varje år och fem år senare ”uppfann” maffian den lukrativa affärsverksamheten som går ut på att handla med människor och immigranternas antal ökade kraftigt. Invandrarna kommer från länder som Marocko, Mali, Gambia, Ghana, Nigeria, Liberia, Mauretanien och Guinea.

Fuerteventura och Lanzarote ligger närmast Afrika och har därför varit mest utsatta för invandringen från Marocko, men efter att Marocko och öarna i fråga skärpt bevakningen avgår båtarna nu från Mauretanien och styr mot de närmast liggande öarna, dvs Tenerife och Gran Canaria.

Alla illegala som påträffas anhålls och förs till muromgärdade invandringsläger, varifrån de som kommer från länder med vilka Spanien har utlämningsavtal skickas tillbaka hem efter fyrtio dagar. Övriga skickas till fastlandet, där de försvinner i mängden, många blir kriminella, och andra jobbar svart. Asylsökande från länder i krig kan beviljas asyl.

”Du är i Europa”, säger tolken. På frågan om varför de riskerar sina liv, för antalet kapsejsade båtar och drunknade är okänt men stort, svarar de att de gör vad som helst för att komma bort från sin misär. Maffian fyller dem med lögner och de tror fullt och fast att det är lätt att få jobb i Europa och att pengarna rullar in. De vill inte tro på förklaringen att man som illegal och identitetslös har ytterst små chanser att få jobb. De har fått höra av maffian att de är räddade i och med att Röda Korset tar hand om dem. Då de blir informerade om att lagens långa arm tar hand om dem blir de rädda för att skickas tillbaka. De har kunnat skuldsätta sitt hus för att få pengar till resan och blir de hemskickade står de med en skuld som de inte någonsin kommer att kunna betala. Varför tar de den risken? Tolken konstaterar att familjerna vet att om en enda medlem kan ta sig in i Europa är framtiden säkrad.

Många vet inte ens vart de är på väg eller var de har hamnat. De tillbringar dagar till havs och är ofta alldeles för lätt klädda för den råa kylan och ofta också utan vare sig mat eller tillräckligt med vatten. Varje immigrant som påträffas får av Röda Korset en påse med en omgång kläder, te, juice, kex och mackor.

Hur många identitetslösa utlänningar finns det i Spanien? Det är en fråga som inte har ett klart svar.  Det kan röra sig om 1,5 millioner. En lagändring från 2004 tillät de illegala som hade arbete med kontrakt och var inskrivna i kommunen att anhålla om uppehållstillstånd och spanskt ID. Utlänningsbyrån behandlade 691.655 ansökningar mellan 7 febuari och 7 maj, då ansökningstiden gick ut.

Skrattretande om det inte samtidigt vore så tragiskt: för ett par år sedan besökte en afrikansk kvinna ekvatorianska Guineas ambassad i Marocko och berättade att båtägaren som lovat föra en grupp kvinnor till Spanien hade påstått att ett villkor för att kvinnorna skulle få asyl i Spanien var att de var gravida. Sedan hade han erbjudit sig att göra dem alla havande.

Bakom varje illegal immigrant döljer sig ett drama. De är maffians offer och maffian är deras sista hopp – de är människor som har nått gränsen för vad de tål av svält och umbäranden och ser maffians löften om ett bättre liv i Europa som den enda räddningen i en förtvivlad situation. En ung afrikan berättade att hans pappa har tre hustrur, fjorton barn och inga pengar, så han beslöt att emigrera så snart han skrapat ihop pengar till resan.

  ”Krokodilen kommer och tar dej om du inte äter upp din mat”, säger föräldrarna till sina trilskande barn i trakterna kring Nilen.

  ”Jag visste tidigt att det var lögn för i mitt hem fanns aldrig någon mat att äta upp”, sa han.

16/3: Igår anlände två nya båtar med sammanlagt 123 immigranter ombord till Los Cristianos. Samma dag plockade sjöräddningstjänsten upp 24 kroppar ur internationella vatten utanför Mauretaniens kust. Totalt har 69 kroppar hittats bara detta år.

 

Försvaret upplåter sina militärinstallationer för att härbärgera immigranterna. De officiella inkvarteringslägrena är fullsatta och Röda Korset meddelar att förrådet av mat, kläder och hygienartiklar har tagit slut. Den spanska ambassadören i Mauretanien säger att landet inte har ekonomiska möjligheter att bevaka sin kuststräcka på tusen kilometer och landets myndigheter hoppas på hjälp, som också har lovats, av Spanien. Han säger också att det är svårt att uppskatta antalet afrikaner som väntar på att få resa. Det kan röra sig om 12.000, den påstådda mängden av en halv miljon anser han är överdriven. Santa Cruz’ borgmästare bedömer i en kommuniké läget som en ”nationell nödsituation” och anklagar centralregeringen för att underskatta problemet. På mindre än en vecka har Tenerife fått ta emot över 700 immigranter.

 

 

 

17/3: 875 vilsna, osäkra och rädda immigranter har anlänt till Tenerife under mars månad. Fem båtar med 180 immigranter anlände igår till Kanarieöarna, två till Tenerife med 99 immigranter, av vilka åtta var minderåriga, och tre till Gran Canaria. Spanien vill involvera EU som meddelar att det inte finns mycket att göra på kort sikt för att förhindra att båtarna avgår från Mauretaniens kust. Invandrarna vet inte vad som kommer att hända med dem, de vet att de har kommit till Europa och de som är medvetna om att de anhålls och förs till invandringsläger vet också att, om inget beslut om deras situation har tagits inom 40 dagar, så är de fria att gå vidare i livet. De kommer från olika socialskikt, de är allt från fiskare till universitets-utbildade. Deras enda önskan är att få jobba. Spanien och Mauretanien beslutade igår bilda en kommission, där den kanariska regeringen ska vara representerad. Det är ännu okänt när det första mötet ska hållas.  Poliserna, som ska förhindra den illegala emigrationen, mutas med upp till 500 € för att vända ryggen till. De mauretanska myndigheterna har lovat dra bort poliserna och ersätta dem med ett militärorgan.

Mauretanien ligger inklämt mellan Västsahara, Marocko, Algeriet, Mali och Senegal. De flesta immigranterna kommer just från Mali och Senegal. Den mauretanska hamnstaden Nouadhibou, varifrån båtarna för ögonblicket avgår, ligger ca 800 km från den kanariska arkipelagen och båtresorna tar 4-5 dagar. Mauretanien, till ytan dubbelt så stort som Spanien, är en islamisk republik med ca 3 miljoner invånare varav nästan 60% är analfabeter. Landet är underutvecklat och fattigt. De främsta exportprodukterna är mineraler, mollusker, skaldjur, fisk och mjöl. 90% av skaldjuren, fiskfångsten och molluskerna exporteras till Kanarieöarna. Nyligen funna oljekällor ger hopp om en bättre framtid.

I sumpmarkerna vid kusten av Nouadhibou ligger 4.000 fiskebåtar av den typ som används för att göra ”drömmen om Europa” sann för de tusentals desperata emigranterna som väntar på sin tur – eller otur – att få resa.

18/3: 55 nya immigranter anlände igår till Tenerife, 43 till Gran Canaria. Vidden av immigrationsdramat har äntligen nått centralregeringen på fastlandet. Idag kommer vicepresidenten, Fernandez de la Vega, till Tenerife för att med egna ögon se situationen och prata med de kanariska myndigheterna för att försöka hitta lösningar med tillämpande av tre linjer: diplomati, humanitet och trygghet. Hon meddelade att Mauretanien har lovat öppna inkvarteringsläger med hjälp av Spanien och likaså har landet lovat stärka kontrollen vid sina gränser.

Den kanariska regeringen förkastar möjligheten att bygga ut sina inkvarteringsläger eller bygga nya sådana och påpekar att ett beslut godkänt av kongressen stipulerar att de som inte får plats i lägren ska skickas till andra självstyren i landet.

En dagstidning intervjuar en senegales som befinner sig i ett häkte i Mauretanien. Tre gånger har han tagit sig till Kanarieöarna och tre gånger har han skickats tillbaka. Han säger med förtvivlade ögon: ”Så länge jag är vid liv fortsätter jag försöka. Jag har skrivit ett brev till kung Juan Carlos och bett honom ge mej visum. Får jag det är jag den lyckligaste mannen på jorden.”

19/3: Dramat som utspelar sig inför ögonen på ortsbor och hundratals turister, och som är de lokala tidningarnas förstasidesnyheter, har inte nått resten av världen i större utsträckning. Efter veckan då tusentals invandrare anlände i båt efter båt avtog intresset. Men kvar blir frågan: ”vad kan världen göra för dessa tusentals olyckliga?”

Spanska regeringens vicepresident besökte Tenerife igår och meddelade i en presskonferens att Mauretaniens regering har lovat återta 170 personer med omedelbar verkan, för att visa att det spansk-mauretanska avtalet från 2003 är i kraft, i väntan på att den nödvändiga infrastrukturen som tillåter omhändertagande av ett större antal etableras i landet. Det är ändå inte någon lösning på längre sikt, för de försöker på nytt och på nytt. Europa är i deras ögon paradiset dit de vill ta sig med vilka medel som helst, även med risk för sitt eget liv.

Den spanska regeringen ökar bidragen åt hjälporganisationerna på Kanarieöarna från 5 miljoner euro år 2005 till 8,5 miljoner detta år. 50 nya immigranter anlände igår till öarna.

20/3: Inkvarteringslägren för de illegala immigranterna är fullsatta och härbärgerar som bäst 2.200 personer. Enligt regeringens vicepresident kommer alla flyktingar från Mauretanien, Senegal och Mali att skickas tillbaka så snart som möjligt. För övriga gäller internationella immigrationsregler. Under de senaste sex dagarna har 1.200 immigranter anlänt till havs och totalantalet för detta år är 3.500. Marockanska källor uppger att ca 10.000 båtar på kusten mellan Mauretanien och Senegal är redo att avgå till Kanarieöarna. Cáritas på Tenerife ber invånarna donera filtar, madrasser, handdukar och kläder.

Tidigare kom immigranterna med en så kallad ”patera” från Marocko, en öppen träbåt på 6 meter med en 20 hästkrafters utombordsmotor. I Mauretanien använder fiskarna en ”cayuco” , en traditionell fiskebåt av glasfiber på 12-18 meter med en eller två utombordare på 40 hästkrafter. Det har visat sig mera lukrativt att sälja sin ”cayuco” till flyktingarna än att fiska. Båtarna byggs i fiskehamnen i Nouadhibou. En resa med en ”cayuco” från Nouadhibou till Kanarieöarna kan kosta upp till 18.000 €, vilket innebär en summa på 450 € per person om båten tar 40 personer. Priset inkluderar mat, vatten, bensin, kläder och en GPS - som inte alltid fungerar. Sedan tillkommer kostnaden för resan från ursprungslandet.

 

 

 

 

21/3: Spanska försvarsministeriet har sänt en grupp på 35 ingenjörer till Mauretanien för att bygga upp ett läger för 200 personer i en oanvänd skola.  Lägret, som blir färdigt på några dagar, ska härbärgera immigranter som skickats tillbaka från Kanarieöarna.  Försvarsmakten medger att det inte är något problem att upptäcka en liten båt som lämnar den afrikanska kusten med hjälp av en viss typ av radarförsett flygplan. “Problemet är, vad göra med den?”

Spanien har som första EU-land bett europeiska gränskontrollorganet Frontex om hjälp. Frontex kan erbjuda teknisk hjälp som koordination av  kontrollen av strandgränser och beträffande juridiska frågor. En europeisk talesman stödde begäran och påpekade att ”det handlar inte om ett problem för Spanien, utan om ett europeiskt problem”.

Mauretanska fiskare uppger att minst tre eller fyra ”cayucos” lämnar landet varje dag med 40-50 emigranter som vill komma till Europa via Kanarieöarna. Båtarna är ranka och klarar inte av hårda vindar och höga vågor. Enligt en information från december förra året kan mellan 1.200 och 1.700 personer ha drunknat i sina försök att nå Kanarieöarna.

22/3: Igår anlände 121 immigranter i två båtar till Tenerife. Den första till hamnen i Los Cristianos med 73 afrikaner ombord, av vilka sju var minderåriga, den andra till Las Galletas med 48 ombord, av vilka en var minderårig. Två personer anhölls som misstänkta båtägare.

En kanarisk delegation på besök i Mauretanien sammanträdde igår med den mauretanska regeringen. Som första åtgärd kom parterna överens om en plan för gemensamma åtgärder på politisk, ekonomisk och kulturell nivå som ska presenteras för EU.

23/3: Under diskussionerna mellan Kanarieöarna och Mauretanien lovade Mauretanien att göra sig till en "svår rutt" för flyktingarna, på samma sätt  som Marocko. "Vi har ett gemensamt problem, Kanarieöarna och Mauretanien, och vi måste hjälpas åt att lösa det, bland annat genom att hjälpa ursprungsländerna att utvecklas", konstaterade representanten för Kanarieöarna.

El Hierro fick igår ta emot sin andra båt med immigranter. 35 afrikaner med en kvinna och två minderåriga ombord bogserades i land av en fiskare. Immigranterna berättade att de hade tillbringat sju dagar till sjöss och rest från Mauretanien. De kommer att flyttas till en annan ö, för El Hierro har inget invandringsläger.

24/3: En "cayuco" med 37 afrikanska immigranter bogserades sent igår kväll till hamnen i fiskebyn Los Abrigos på Tenerife. De europeiska utrikesministrarna har kommit överens om att med omedelbar verkan ge två miljoner euro som ska användas till humanitära och sanitära ändamål i flyktinglägren i Mauretanien.

25/3: Ett militärläger, som har upplåtits och förstorats åt flyktingarna på Tenerife, presenterades igår för pressen, utan sina ”hyresgäster”, för att skydda deras identitet. Enligt militärerna uppför sig flyktingarna bra och respekterar de rådande normerna. Lägret kan härbärgera 1000 personer och består av tiotals tält med plats för 16 personer i varje tält. I ett tält finns duschar med varmt och kallt vatten för 20 personer. Ett tält är matsal och tar 400 personer på en gång.

Spanien har gjort av med 2,7 miljoner euro i Mauretanien, till byggandet av ett läger och till patrullbåtar och jeepar, och hoppas på ekonomiskt bistånd från EU. Den europiska utvecklingsfonden, EDF, blockerade utbetalningar till landet för ett år sedan då en militärjunta tog över makten efter en statskupp och nu hoppas man på att blockaden ska upphävas för att hjälpa att lösa problemet med den illegala emigrationen.

 27/3: Igår flögs 50 afrikaner, som illegalt tagit sig till Kanarieöarna, tillbaka till Mauretanien. Journalisterna kördes bort, en del med våld, från området kring den mauretanska flygplatsen, men lyckades prata en kort stund med några personer innan de fördes bort i bilar. En person berättar:  ”När poliserna förde oss till flygplanet trodde vi att vi skulle flygas till Madrid. Först då vi landade såg vi att vi var tillbaka i Nouadhibou”. Gruppen bestod av 15 personer från Senegal och 35 från Mali. Istället för att föras till det nya lägret som den spanska militären nyligen byggt färdigt, placerades de i två urgamla vans med trasiga lyktor. En senegales berättade genom ett öppet fönster att han begett sig från Senegal för 66 dagar sedan. Det tog honom 40 dagar att ta sig till Nouadhibou, varifrån han gick ombord på en båt på väg till Gran Canaria. Resan tog en vecka. Guardia Civil mötte båten utanför kusten och de ombordvarande togs till ett invandringsläger där maten var bra och de behandlades väl. ”Men vi ville till Madrid!” sa han och berättade vidare att han hade lagt ut en stor summa pengar och att han inte skulle göra om försöket. ”Det var en alltför svår resa”. 

28/3: Idag förs den andra gruppen av afrikaner tillbaka till Mauretanien. Vicepresidenten lovade under sitt besök för drygt en vecka sedan att 170 immigranter skulle skickas tillbaka omedelbart. Med dagens grupp har kvoten fyllts.

Mauretanien får 100 euro i bidrag för varje immigrant som tas tillbaka. Pengarna ska användas till kostnaderna för resan till hemlandet. Summan är inte obetydlig: medellönen i landet är 60 euro i månaden.

Helena Somervalli

Källa: Spanska dagstidningar