INTERVJU MED AUSTIN TAYLOR, RÖDA KORSETS KOORDINATOR FÖR INVANDRARE PÅ TENERIFFA
Två svenska tjejer, Ester och Caroline, som går sista året i en gymnasieskola i Örebro har valt att studera de afrikanska immigranternas situation på Kanarieöarna som sitt projektarbete. 19-åriga Ester Dagson besökte Teneriffa i januari detta år för att på ort och ställe se och uppleva var de dramatiska händelserna utspelar sig. Flickorna hade hittat min hemsida om immigrantsituationen i arkipelagen och tog kontakt för att få råd och hjälp under Esters besök. Inga båtar med immigranter anlände under veckan hon var här, men den 5 januari fick hon en intervju med Röda Korsets koordinator Austin Taylor, som är en av de många som har tagit emot tusentals afrikanska immigranter på Teneriffa under 2006.
Esters generation kan förhoppningsvis längre fram se en friskare utveckling av de fattiga afrikanska staterna, där korruptionen idag härskar, och hjälpa till att bygga upp kontinenten så att de unga inte behöver se sig nödda att lämna sina familjer, sin kultur, sina seder, sitt arbete och omgivningen de är uppvuxna i.
Jag återger här intervjun med Esters godkännande. Hon påpekar att den gjordes på engelska och har översatts fritt av henne själv.
→ Vilken är Röda Korsets huvudsakliga uppgift här på ön?
Röda Korset finns representerat på sex av de sju Kanariska öarna. Dess uppgift är framför allt humanitär hjälp så som sjukvård, donationer av mat och kläder, samt juridisk och social hjälp. Röda Korset finns inte bara med när immigranterna kommer iland utan de hjälper till i hela processen fram tills att de ska skaffa jobb och bostad.
→ Berätta om en typisk dag på jobbet?
Det finns egentligen ingen typisk dag- alla är olika beroende på vad som händer. När man är med i teamet jobbar man 48 timmar och vilar 48 timmar.
→Hur länge har du arbetat på Röda Korset?
Jag har jobbat som volontär i fyra år och sedan som anställd i två år.
→Hur finansieras Röda Korsets arbete?
Av spanska regeringens socialdepartement.
→När blev situationen ett verkligt problem?
Vi försöker att inte se det som ett problem, för ett problem har alltid en lösning, men i den här situationen finns ingen lösning. Vi kallar det därför för en situation. Det är en mänsklig rättighet att migrera. Problemen som uppstår är betydligt mer omfattande än vad man vill tro. Det handlar om en konflikt mellan västvärlden och Afrika, mellan rika och fattiga. Hela Afrikas situation behöver förändras.
→Vad är källan till situationen?
De flesta immigranter som vi tar emot är ekonomiska flyktingar som lever i misär. De flesta kommer från Senegal, där arbetslösheten är 40 %, men även från hela västra och centrala Afrika, från de afrikanska länder som är som mest outvecklade. Många av invandrarna har inte sett sina familjer på fyra-fem år. Eftersom de är identitetslösa kan de inte resa någonstans. Detta gör att många som väl har kommit hit ångrar sin resa, eftersom familjen betyder allt i deras kultur.
→Hur reagerar Spanien i den här situationen?
Spanjorerna är mycket involverade. Det är ett folk som själv har utvandrat mycket. Dels under Francodiktaturen, men kanarierna har också tagit sig i båtar till Venezuela. De åkte då, precis som afrikanerna nu, till Venezuela i små båtar utan identitetshandlingar.
Den spanska staten involverar sig mer och mer, och mycket pengar satsas på att kunna underlätta situationen.
→I vilket tillstånd är flyktingarna när de kommer?
Det finns inte många som går ur båten utan att var trött, uttorkad, ha diarré eller någon form av blessyrer. Är såren djupa och infekterade amputeras ibland en arm eller ett ben. Vi har flera gånger fått bära upp döda kroppar ur båtarna. Vanligtvis slängs de döda överbord men ibland orkar inte de övriga eller så är de inte vid medvetande så att de vet om andra sover eller är döda.
I den senaste båten som kom hit till Teneriffa (före 5 januari) hade passagerarna slängt över 17 lik i havet under resan.
→Är flyktingarna tillmötesgående och samarbetsvilliga?
Ja, oftast. Jag har inte sett några problem med den spanska polisen. Ofta är de ju så utmattade att de är beroende av vår hjälp. De spanska myndigheterna arbetar medvetet med en förstående och tillmötesgående attityd mot flyktingarna, just för att undvika att sprida rädsla.
→Finns det någon flykting som gjort ett speciellt intryck på dig, varför?
Ja, en sjuårig pojke, Ismail, som kom med sin pappa. Det får en att inse hur otroligt dåligt det måste vara i andra änden om föräldrarna är beredda att sätta sina egna barns liv på spel. Ungefär 5-10% av personerna i en båt är minderåriga. Till Ismail blåste vi upp en latexhandske som han lekte med precis som vilket barn som helst leker med sina leksaker.
→ Vad är mediernas roll i en sådan här situation?
De har en viktig roll i att informera allmänheten om situationen, men också en knepig roll. De flesta tidningar och tv-kanaler är inte politiskt oberoende och påverkar därför informationen i olika riktningar. Röda Korset har hela tiden jobbat aktivt för att få en bra kontakt med medierna, något som har lönat sig.
Man har sett siffror som 1 av 3 och 1 av 5 båtar som inte kommit fram, de senaste siffrorna från Röda Korset säger att 40 % aldrig kommer fram. Det är naturligtvis svårt att säga då man bara kan räkna de båtar som anländer och aldrig de som avgår. Men medierna vänder sig direkt till Röda Korset för att få upplysningar och statistiska värden, något som är positivt då rätt information behöver komma ut.
→Vad kan Sverige, som ett land på andra sidan Europa, göra för att hjälpa till?
Vad varje land kan göra är att hjälpa Afrika. Dels via ekonomisk hjälp (rissäckar är inte en bra lösning) men framför allt starta projekt på lokal nivå. Det Spanien har gjort nu är att komma på sätt som gör migrationen laglig. Förhoppningsvis, om finansieringen löser sig, kommer det att finnas centra i Afrika där man kan anmäla sig för att få jobb i Europa lagligt. Men det bästa sättet är givetvis att skapa jobb i Afrika, och våga satsa på Afrika. Det här med migration är ett globalt problem och har länge förekommit mellan många olika länder: Mexico – USA, Spanien – Venezuela, Afrika – Italien osv. Detta är ingenting som bara kommer att sluta, förhoppningsvis kommer det att avta något under kommande år, det är ju lite mindre under vintermånaderna. Men problemet kommer alltid att finnas där. Det är en följd av globaliseringen och att världens resurser är orättvist fördelade
Under 2006 kom över 31 000 immigranter till arkipelagen varav över 17 000 kom till Teneriffa. Anledningen till att de kommer hit nu är att immigranterna tvingats ändra väg på grund av skärpta kontroller. Förr åkte de från Marocko men fick problem, då förflyttade man sig till Mauretanien som ligger söder om Marocko. Sedan vidare till Senegal och nu till Gambia. Resan blir längre och mer farofylld. Man kan inte bara se en förändring i avreseort utan också i färdmedel. Förut kom de flesta i pateras, en båt som tar mellan 4 och 30 personer. Båten är ursprungligen till för att jaga änder, därav namnet, pato är anka på spanska. Nu kommer de flesta i cayucos som är betydligt större och säkrare. En cayuco tar upp till 170 personer. Cayuco betyder egentligen kanot men har kommit att bli namnet på immigranternas båtar. Nu på allra sista tiden har man upptäckt större båtar som smugglar människor. Dessa båtar kan ta upp till 500 personer. Flera stora båtar har kommit fram, två till Teneriffa, med 98 respektive 27 personer ombord. En båt med 500 personer upptäcktes på havet och kunde skickas tillbaka.
Detta visar att det inte är någon lösning att blockera vägen. Man måste bekämpa situationen på ett annat sätt.
→Hur många har ni varit från Röda Korset under den här tiden?
Vi var som flest under sommarmånaderna då strömmen av flyktingar aldrig upphörde, men i snitt 100 volontärer/ö. Volontärerna är allt från utbildade läkare till sådana som bara genomgått en första hjälpen-kurs. Ett team består av en läkare, en sjuksköterska, en gruppledare, en chaufför och några volontärer. Vi jobbar normalt i 48 timmars skift men under september då det kom 6 000 personer till arkipelagen fanns ingen tid till vila.
Det jobbigaste är nog, personligen för mig, den psykiska sidan. Jag fick utskrivet lugnande medel under en period för att överhuvudtaget kunna varva ner och sova. Jag kan fortfarande vakna av mardrömmar.