Stickan med nytt motiv i kamerans öga
Stödslingan var mera prydnad än stöd
Vi värmde våra kalla bakdelar på den varma bänken intill Teides linbana.
Torsdagsutflykt med goda vänner
Vår sedvanliga söndagstur byttes denna vecka ut till en torsdagstur. Goda vänner på besök från Sverige, Birgit och Bengt, och vår fotograferande vän och vinterresident Stickan ville gärna följa med på en tur runt ön. Vi åkte iväg i två bilar. Kjell som är van att köra som en äkta kanarie, medan jag ger ovälkomna instruktioner, följdes av Bengt som smidigt rattade hyrbilen.
Vädret kunde inte ha varit mera omväxlande. Vi upplevde strålande solsken, halvmulet, mulet, dimma, duggren och ösregn. Åkturen gick från Los Cristianos förbi Adeje, genom Guía de Isora och till Santiago del Teide, där vi stannade i ett strilande regn för att njuta av en kopp kaffe, inomhus. Sex personer beställde fem olika sorters kaffe: espresso (café solo), med brandy (carajillo), med mjölk (café con leche), svart (café largo), med vanlig och kondenserad mjölk (cortado leche leche). - Om Kjell hade fått den beställningen i vår bar Skandi's hade han sagt med ett beklagande leende att ”tyvärr, kaffemaskinen är trasig”. Han blandade alltid ihop namnen på de olika kaffesorterna och gav till slut upp.
Efter det uppiggande kaffet plaskade vi ut till bilarna och fortsatte den krokiga färden ner mot Garachico, där solen tittade fram mellan molnen. Bränningarna var häftiga att se och höra och luften var saltmättad och mild. Hungern slog till och vi beslöt äta lunch på en krog vi hade besökt i september förra året som ligger i Orotavadalen intill vägen upp mot Teide. Ju högre upp vi kom desto häftigare föll regnet. Inne i den lilla krogen var det varmt och gott och vi njöt av en god ”rancho canario”, en mustig soppa med bönor, potatis, kött, korv och annat gott, och drack lokalt vin och vatten till. En rödbrusig och underhållande gäst som gick med högra armen i band – armen befann sig för det mesta utanför bandet – berättade vitt och brett om hur han hade ramlat så att armen gick ur led. ”Jag var ju inte direkt nykter när det hände”, skrattade han bullrande och höjde vinglaset och skålade.
Vi fortsatte upp mot El Teide och var lite besvikna över regnet som övergick i dimma ju högre upp vi kom. Men när vi hade passerat det senapsgula berget ”Mostaza" (= senap), som var inhöljt i dimma, förändrades plötsligt landskapet totalt efter en skarp kurva. Av dimman syntes inte ett spår och landskapet badade i det mest strålande solsken där himlen hade den typiska vackert djupblå färgen som så ofta kan ses uppe på Teide. Vi körde upp och stannade till vid linbanan som höll på att repareras. Besökarna var få och det fanns gott om parkeringsplatser eftersom det var vardag. Solen värmde fastän luften var kall och det var väldigt skönt att sitta på stenbänken och njuta av solskenet och den mäktiga känslan som Teidetoppen, nu utan ett spår av snö, inspirerar. En härlig kulmen på en härlig dag.
Färden gick sedan ner genom Vilaflor tillbaka till hem, hundar och hotell. Senare på kvällen träffades vi på nytt och avslutade dagen med middag på en av våra favoritrestauranger, mysiga Era las Mozas i Valle San Lorenzo. Restaurangens specialitet framför andra är de saftiga och välkryddade grillade revbensspjällen som vi högg in på med stor förtjusning.
Text och bilder: Helena Somervalli, april 2008