Min mor har anlänt till Teneriffa för att tillbringa vintermånaderna i varmare klimat, efter att ha njutit av sommaren i Finland. Liksom vi älskar hon att åka omkring på ön, så vi tog henne med på en söndagstur västerut längs kusten. Vädret var perfekt för en åktur, inte för varmt, inte för kallt, sol och moln växlade om varandra.

Kjell vände ratten mot Playa de San Juan, som hon aldrig hade besökt förut, vi parkerade bilen och drack en kopp kaffe med mjölk vid en strandbar. Byn hade fest och ett gäng ungdomar satt vid ett långbord intill en kiosk och åt och drack till de öronbedövande tonerna från en bergsprängare med högtalare som fyllde upp hela bakluckan på en stor fyrhjulsdriven bil parkerad nära intill. Ingen på hela strandpromenaden, i hamnen eller husen intill kunde undgå att höra musiken, vare sig man ville eller inte. Är det fest så är det!

Vi körde vidare mot Los Gigantes. På vägen passerade vi det luxuösa femstjärniga hotellet Abama i kommunen Guía de Isora, där USA:s expresident Bill Clinton bodde ett par nätter för ett år sedan och slog golfbollar tillsammans med högt uppsatta kanariska politiker. Hotellet ligger fint och har en fantastisk utsikt mot havet, men är i vårt tycke inte riktigt anpassat till de frodiga bananplantagerna i omgivningarna - ett klumpigt törnrosaslott målat mörkt rosa reser sig ur det gröna.

Den här sträckan mellan Callao Salvaje och Los Gigantes har fortfarande kvar sina stora bananplantager och bananstockarna såg välfyllda ut.

LOS GIGANTES - TENERIFFAS MÄKTIGA JÄTTAR

Klicka här för bildserie från Los Gigantes-resan

Vi åkte genom Alcalá, Puerto Santiago och kom till Los Gigantes. Byn är inte vänlig mot rörelsehindrade, för husen är byggda på en brant sluttning och både hus och vägar klättrar högt upp längs bergväggarna. Arkitekturen har varit väldigt charmig i Los Gigantes, men numera dominerar tyvärr de stora lägenhetsbyggnaderna. Den lilla hamnen ligger lugnt omgärdad av murar och är full av fritidsbåtar. De mäktiga "los gigantes", jättarna, är imponerande med sina branta stup rakt ner i havet.

Vår färd gick vidare upp mot Tamaimo, där vi stannade och åt en mycket god lunch på en restaurang intill vägen som har en absolut hisnande utsikt från terrassen ner mot dalen och havet. Vänlig och humoristisk service och god mat till bra pris garanterade att vi kommer att återvända flera gånger.

På vägen tillbaka låg havet stilla och glittrande och kameran plockades fram för att föreviga glittret och havets skönhet.

Nära vårt hem har en restaurang öppnats som ligger ... hur ska jag uttrycka mej - annorlunda till: intill ett skrotupplag för bilar och annat skräp, en hönsgård och ett sjukhusbygge. Vi har ätit där en gång och maten var god. Tuppens galande var en extra pikant krydda på besöket.

Nu tog vi mor på en runda i området och förevigade några pikanta objekt.

Text och bilder: Helena