Los Realejos är en kommun på norrsidan av Teneriffa som ligger öster om Valle de La Orotava. Kommunen har nästan 50.000 invånare och var tidigare delad i två: Realejo Bajo, nedre, och Realejo Alto, övre Realejo. Kommunen har förmodligen de flesta religiösa festerna under året i hela Spanien: över 80. La Fiesta de la Cruz, korsets fest, som firas varje år den 3 maj, är kanske den invånarna mest ser fram emot, för då exploderar himlen i tusentals färger under flera timmar efter att mörkret har fallit. Tidigare på dagen ställs hundratals blomstersmyckade kors ut överallt, i fönstren i hemmen, på gatorna, på husfasaderna, i kyrkorna och kapellen, och en procession drar fram längs de två rivaliserande gatorna som i övre Realejo ”tävlar” om de vackraste korsen, gatan El Sol och gatan El Medio.
Vår söndagstur tog oss denna gång till norra Teneriffa och Los Realejos, för vi ville se de vackra korsen som vi trodde skulle finnas kvar. Alla utom två var redan bortförda och de två som stod kvar ville inte visa sig för oss. Men färden till Los Realejos var långt ifrån en besvikelse. Efter att ha kört den vid det här laget välbekanta vägen västerut till Santiago del Teide fortsatte vi mot Puerto de la Cruz, men istället för att vända av till Garachico tog vi vägen genom El Tanque och kom till den lilla byn San Juan del Reparo, där vi för många år sedan av en lycklig slump hamnade mitt i en byfest på kyrkplatsen. Nu såg kyrkplatsen inte så inbjudande ut för den genomgår en nödvändig renovering. Vi fortsatte sedan mot Icod de los Vinos och vek av ett stycke ner mot Playa de San Marcos, som vi aldrig besökt tidigare. Upp igen genom Icod, där vi såg det - som en del säger - tretusenåriga drakblodsträdet på avstånd, och sedan genom La Orotavadalen längs en gammal väg som är fullt användbar och går genom ett vackert och grönt jordbrukslandskap med gles bebyggelse. Underbart!
I Los Realejos drack vi kaffe i en bar och frågade samtidigt efter de berömda korsen. Den vänlige killen ritade och berättade om två kors vi skulle kunna se. Vi körde några varv i området han beskrev, men några kors såg vi inte. Vi frågade en dam på vägen som påpekade att vi precis hade passerat ett kors, "muy bonita", mycket vackert. Det måste ha varit pyttelitet! Övre Los Realejos ligger på en brant sluttning och är en mycket charmig stad, så vi åkte nöjda vidare utan korsbeskådning.
Från Los Realejos fortsatte vi längs en gammal krokig och ojämn lokal väg upp mot El Teide, runt kratern, ner genom Vilaflor där ”Tajinaste”, jättesnokörten som är Teneriffas stolthet, satte tillfälligt stopp för åkturen, för de höga och imponerande växterna måste naturligtvis fotograferas.
Vädret under hela resan, som med diverse stopp tog fem timmar, var soligt och fint och vi njöt verkligen än en gång av att se så mycket vackert på ”vår ö”. ”Har ni hittat ställen ni ännu inte har sett?” undrade Kjells son Fredrik förvånat i telefon. Lyckligtvis finns det fortfarande gott om sådana!
Text och bilder: Helena Somervalli, Maj 2008