"Det är vansinne"

I en intervju i tidningen ABC har en ung immigrant intervjuats på fastlandet. Den 24-åriga ghanesiska kvinnan, Nafiseh, kom i en liten båt, patera, med sin baby till Motril, Granada, för några dagar sedan. Hon berättar i intervjun att alla ombordvarande blev fruktansvärt rädda då de insåg att de hade tappat bort sig, och sade att det är vansinne att försöka ta sig illegalt till Spanien på detta vis.

Båten hade avgått från en marockansk strand nära gränsen till Algeriet och under hela resan höll hon sin tio månader gamla dotter tätt intill säg, samtidigt som hon hjälpte till att ösa båten då vågorna fyllde den med vatten.

”Vi var skräckslagna, vågorna gjorde att båten guppade upp och ner, vi hade varken mat eller vatten och vi hade ingen aning om var vi befann oss. Det enda vi kunde göra var be till Jesus att han skulle hjälpa oss och därför öppnade sig himlen för oss då vi räddades”, berättade hon medan tårarna rann.

Nafisehs man befinner sig illegalt i Barcelona efter ett liknande äventyr till havs tillsammans med parets äldre son, som för tillfället befinner sig i ett interneringscenter för minderåriga i Almería. Nafiseh säger att hon inte kan rekommendera detta sätt att ta sig till Spanien till någon, det är vansinne att riskera livet. Men det var inte första gången för hennes familj. Hon har en gång tidigare klivit ombord på en patera tillsammans med sin man och sin son efter att ha lämnat sitt land år 2003 för att leta efter sitt ”Eldorado”. Den båten kapsejsade och Nafiseh, hennes man och son befann sig bland de få som klarade sig vid liv.

Nafisehs man Mustapha och sonen Musaki, 5 år, har befunnit sig i Spanien sedan juli 2006, men hon kunde inte följa med dem, trots att hennes resa var betald, för hon var på väg att föda sin dotter.

Den unga kvinnan berättar med stor sinnesrörelse på vilket sätt hon, hennes man och sonen tillbringade de två åren det tog dem att komma till Marocko genom den svåraste sträckan, Sahara, dels till fots, dels med buss då de fick ihop pengar till biljetter av givmilda personer i byarna de tog sig igenom.

”Sedan 2005 har vi varit på olika orter i Marocko, där jag blev gravid med Latifa, och vi har väntat på det rätta ögonblicket att åka iväg och har klarat oss genom att tigga mat och spara lite för att kunna betala resan till Spanien”, berättar hon.

Hennes långt gångna graviditet hindrade henne från att följa med Mustapha och Musaki i båten som också upptäcktes av spanska myndigheter, varefter far och son skiljdes åt. De har alla tre stått i kontakt med varandra.

Nafiseh stannade kvar i Marocko i åtta månader med sin dotter innan hon kunde följa med i en patera till spanska kusten. Resan var värre än hon någonsin kunde tänka sig. Efter panikfyllda stunder såg de räddningen vid horisonten i form av en fiskebåt som snart åtföljdes av en av sjöräddningens patrullbåtar och Guardia Civil, som visserligen kunde göra slut på deras dröm om ett bättre liv på grund av en eventuell repatriering, men som också räddade deras liv.

”De gav oss filtar, vatten och någonting att äta och de förde oss i land; de tog väl hand om oss alla”, säger hon uppriktigt tacksam.

Hon vet att det är svårt, men hennes hopp är att samla familjen och börja ett nytt liv, men hon upprepar gång på gång rådet att ingen ska försöka ta sig på detta sätt till Spanien. Hon tar farväl och förs till ett interneringscenter i Andalucía, dit hon också hoppas få sin son Musaki.

Intervju publicerad i abc.es 14/5/2007

Översättning: Helena Somervalli