Per Lillieström

Per Lillieström med sin dotter Sara

"Casa Azul", där Lillieström hade sin första ateljé på Teneriffa

"Nalgas azules", den blå baken

"Balalaica"

 

Konstnären Per Lillieström, Teneriffa

Digitaltidningen ArucasBlog publicerade  i maj 2012 en intressant artikel om en exceptionell personlighet: den svenskfödde konstnären och forskaren Per Lillieström som det året fyllde 80 år och hyllades med en utställning i kulturhuset i Los Realejos, där han bor. Artikeln är skriven av Jaime Rubio och kom till min kännedom tack vare en av Per Lilleströms döttrar. 

Här följer en översättning av artikeln:

15 maj 2012. Den här artikeln är en hyllning till Per Lillieström, konstnär och forskare, som föddes nära Stockholm år 1932 och bosatte sig på Kanarieöarna år 1956.

År 1953 lärde Per känna Teneriffakonstnären Oscar Dominguez i Paris. Under samvaron i Montparnasse fascinerades den unge Per av Domínguez’ berättelser om ljuset och färgerna på Kanarieöarna och, utan att reflektera vidare, packade han sina prylar i sin Volvo en vacker dag år 1956, körde genom Frankrike och Spanien och tog båten från Cádiz till Teneriffa. Han köpte ett gammalt hus i Realejo Bajo, renoverade det och där har han bott till dags datum.

På Teneriffa blev han vän med konstkritikern Eduardo Westerdahl som sade om Per att ”utgående från det abstrakta och sin lekfulla karaktär, inkorporerar han i sina målningar ett av människans största orosmoment idag: föroreningarna i luften, på marken, i havet”. Detta förkunnade Per vid en tidpunkt då dessa begrepp lät så märkliga att ingen förstod dem. Enligt Westerdahl fanns det en person som fascinerades av ekologin som den unge svenske konstnären lovordade och det var Lanzarotes eget geni, César Manrique, som skulle göra ekologin till sitt ledmotiv.

Enligt nämnda kritiker från Teneriffa var Lillieströms inflytande på César det som för alltid skulle förändra Lanzarote-konstnärens liv och som skulle göra honom internationellt berömd. Per fortsatte att ägna en stor del av sina målningar åt att försvara miljön, som till exempel tavlan ”La mosca”, flugan, som har fångats av DDT.

Kommunstyret i Los Realejos ställde förra året ut Pers verk i kulturhuset. På omslaget till katalogen visas ett porträtt av hans hustru, Elisabeth, som har stått vid den svenske konstnärens sida i vått och torrt. Bland hans verk kan nämnas målningar tillägnade Kanarieöarnas historia, vikten av ekologi och kvinnans skönhet, samlade i en serie som Eduardo Westerdahl kallade ”Nalgas azules” (den blå baken).

Per har också en framträdande forskarsida. Han har hållit föredrag i flera europeiska universitet, han har gett ut flera historiska böcker och, tillsammans med sin vän Thor Heyerdahl, upplevde han spännande arkeologiska äventyr, det senaste i Ryssland. Han har också producerat uppmärksammade artiklar om Kanarieöarnas historia som har publicerats i olika medier. Murmålningen vid ingången till Las Pirámides de Güímar (Güímars pyramider), som skildrar en episod ur erövringen av Teneriffa, är hans verk.

År 1994 organiserade Per ”Segundo Seminario eco-histórico sobre exploración y geopolíticas atlánticas”, det andra eko-historiska seminariet om utforskning och geopolitik i Atlanten, som universitetet Menéndez y Pelayo höll i Santa Cruz de Tenerife. Seminariet behandlade intressanta teman som ”Nazismens inflytande på Kanarieöarna” (Mike Eddy), ”Internationella underrättelsetjänstens manipulering av Kanarieöarnas historia” (Jaime Rubio), ”Rester av transoceaniska kontakter” (Thor Heyderdahl) och ”Kanarieöarna och turismen på Medeltiden” (Per Lillieström), bland andra.

Efter seminariet, som man blev tvungen att flytta till en större sal på grund av den stora mängden utländska åhörare som infann sig, grundades i Pers hem ”Society for the Atlantic History Research”, en förening för historisk forskning där Lillieström är ordförande och artikelns författare viceordförande.

*** 

Fotnot:

Per Lillieström har två döttrar med sin första hustru, finländska Birgitta Bergh som idag bor i Chile, han är omgift med svenska Elisabeth Lindström och skriver som bäst sina memoarer. Han har gjort korta besök i Sverige ett flertal gånger.

Oscar Domínguez, 1906-1957, surrealistisk konstnär från Teneriffa

Eduardo Westerdahl, 1902-1983, surrealistisk konstnär och konstkritiker med rötter i Sverige och Katalonien.  

César Manrique föddes på Lanzarote 1919 och omkom i en trafikolycka 1992. Han var en mångsidig arkitekt och konstnär som kombinerade sina verk med ett ovärderligt försvar av miljön på Kanarieöarna. Utmärkande för hans arkitektur var att den skulle smälta in i naturen.

Helena Somervalli, 13/11/2013