KLICKA HÄR FÖR BILDSERIE FRÅN GRAN CANARIA
Gran Canaria – en besvikelse och en glad överraskning
Varken Kjell eller jag har egentligen någonsin besökt Gran Canaria ordentligt. För ett år sedan befann vi oss där några timmar. Då tog vi bilen och båten över för att följa min mor till flygplatsen för ett direktflyg till Helsingfors. Båten anlände till den lilla byn Agaete och vi körde därifrån till flygplatsen på andra sidan ön, vilket är en tur runt ganska exakt halva ön. Vi förskräcktes över smutsen, det bruna och i våra ögon låga landskapet och de fula och dåligt underhållna byggnaderna vi passerade. Vi åkte också en tur till turistorten Playa del Inglés och såg det allt annat än inbjudande gyttret av hotell. Vårt intryck av ön blev i det stora hela negativt. Det var skönt att återvända till gröna Teneriffa, tyckte vi, samtidigt som vi konstaterade att Gran Canaria säkert har många sevärdheter och vackra vyer även om vi inte såg dem.
I år tog vi det tidiga morgonflyget från Reina Sofía till Gran Canaria tillsammans med min mor som återigen skulle flyga till Helsingfors därifrån – de direkta flyglinjerna till Finland från Teneriffa upphör redan i mitten av april och mamma vill gärna stanna längre på sitt älskade Teneriffa.
Efter suverän betjäning under flygresan - vi fick till exempel åka "privatbuss" ut till flygplanet eftersom mamma kördes i rullstol på flygplatserna då hon inte klarar av att gå längre sträckor - och efter att ha checkat in mamma hade vi många timmar på oss innan det enda återvändande flyget till Teneriffas sydsida skulle gå, så vi tog bussen in till Las Palmas. Landskapet mellan flygplatsen och staden var precis så gråbrunt, smutsigt och kantat av fula byggnader som förra året. Det duggade lätt och himlen var gråsvart, men då vi närmade oss ändhållplatsen, Parque Santa Catalina, sprack molnen upp. Nyfikna vandrade vi omkring en stund innan vi upptäckte en ”hoppa-på-hoppa-av”-buss som gjorde en 1,5 timmes sightseeingtur till sevärdheterna och de mest berömda platserna i staden. Vi hoppade på – efter att först ha betalat den rätt höga avgiften som inkluderade öronsnäckor med information på olika språk – och satte oss på övre våningen under bar himmel. Solen sken nu vackert och bussen gungade iväg längs smala gator och gränder.
De flesta av gatorna i centrum kantas av höga hus med fula och smutsiga fasader – centrum i Santa Cruz på Teneriffa ser inte bättre ut - men så småningom kom vi till vackrare trakter med mera vidsträckta vyer och överdådigt grönskande parker med statyer eller fontäner. Vi åkte genom "gamla stan" som utgörs av områdena Vegueta och Triana. Hela tiden malde informationen på om historiska händelser, monument resta till prominenta personer eller minnesvärda milstolpar, arkitektoniska kuriositeter och andra sevärdheter. Tyvärr är minnet hos oss lindrigt äldre personer ofta kort, så informationen åkte in genom ett öra och ut genom ett annat. Men synminnet består tack vare kameran som kom till flitig användning.
Min solskyddsfaktor räddade skinnet men Kjell såg ut som den berömda kokta kräftan på skallen och i ansiktet då vi vandrade vidare för att kolla in Las Palmas kanske främsta lockbete, badstranden Las Canteras med sitt naturliga klipprev. Kilometer efter kilometer av bred strandpromenad och fin sandstrand bredde ut sig inför våra ögon. Det bruna landskapet och de fula husen försvann i glömskans vrår och strand och hav invaderade alla sinnen. Vi njöt. Det enda molnet under eftermiddagen var middagen. Närmare bestämt avsaknaden av middag. Då vi var trötta i fötterna och såg fram emot att sätta oss ner med var sin tallrik läckra skaldjur och annat gott som erbjöds i strandpromenadens många restauranger hade klockan hunnit bli halv fem och då stängdes köken för siesta. Vi fick nöja oss med getost och serranoskinka och uppvärmt sprött bröd som en sympatisk krogvärdinna, född och bosatt i Las Palmas, ställde fram efter att ha beklagat att köket också där var stängt. ”Jaså, kommer ni från Teneriffa? En underbar ö, mycket vackrare än Gran Canaria”, kommenterade hon och rekommenderade oss att på nytt komma till Gran Canaria och besöka de vackra trakter som också den här ön har uppe i bergen. En inte alls omöjlig tanke!
Text och bilder: Helena Somervalli
