BILDSERIE FRÅN HANTVERKSMÄSSA I LAS GALLETAS
SÖNDAGSUTFLYKT 16 DECEMBER 2007
Vår
söndagsutflykt tog oss den här gången till Las Galletas på Teneriffas
sydsida där en hantverksutställning
lockade till besök. Dagen var härligt solig och varm. Koltrastarna har
redan inlett kvittersäsongen med sitt, än så länge, svaga men underbart
vackra kvittrande. Uppe på Teide, där snön ännu ligger kvar, låg ett
svart molntäcke som täckte den vita toppen.
I Las Galletas bor många utlänningar och det syns i gatubilden och på restaurangernas menyer. Ortsbefolkningen är mestadels fiskare och intill badstranden ligger en länga med fiskstånd vägg i vägg med varandra. Klockan var omkring halv tre på eftermiddagen då vi parkerade bilen och passerade stånden som alla var stängda för dagen, förutom ett, där fyra feta tonfiskar låg och väntade på hugade kunder. Då vi åkte hem några timmar senare, efter att ha besökt utställningen och ätit fisk och skaldjur på en restaurang vid stranden, låg tre fiskar kvar.
Vi
tycker om att handla då vi besöker hantverksutställningar, mest för att
främja en utdöende form av livnäring som kanarierna ganska framgångsrikt
försöker blåsa liv i, och den här gången fick vi med oss ett litet fat
gjort av
krukmakaren ”Meme” – fatet är otvivelaktigt handgjort, det finns ingen
symmetri i det – några doftande handstöpta ljus och en bok om kvinnornas
hårda liv i Arona i början av 1900-talet. ”Marchantas o Pescadoras en
Arona”, är en av böckerna i en serie som här handlar om fiskmånglerskorna som ”förde
aromen och smaken av havet till inlandet ridande på åsna, till fots
eller med buss” från Los Cristianos eller Las Galletas. Ofta gick de
till fots tiotals kilometer med den nyfångade fisken i en korg på
huvudet som kunde väga upp till femtio kilo. Boken hyllar dessa kvinnor,
av vilka många naturligtvis inte längre finns i livet, men många som
ännu lever har intervjuats i boken, som också har intressanta bilder från de två
fiskebyarna i början av 1900-talet.
Vi
köpte dessutom några delikatesser från La Palma; en burk hemlagad röd het mojo-sås, några flaskor hemgjord björnbärslikör - välgörande mot
magåkommor - och en raritet som heter ”Licor de Níspero”, en
mandelsmakande dryck gjord av mispelfrukten Mespilus germanica. Mispeln
är ganska utbredd på Teneriffa och växer inte bara i
trädgårdar utan också vilt ute i naturen. Den orangegula frukten, i
storlek av ett mindre plommon, är lätt syrlig, saftig och har minst
en stor kärna mitt i – som min amazonpapegoja älskar! Fruktens skal är
väldigt känsligt, vilket gör att den inte kan transporteras långa vägar
utan att den skadas.
Då vi kom hem på kvällen hälsades vi, som vanligt, välkomna av våra två små lurviga hundar som ivrigt snusade på påsarna vi bar på. Aromen från nísperolikören, som vi provsmakade, var tydligen inte inbjudande för nosarna vändes snabbt åt sidan.
Text och bilder: Helena