Söndagstur 24 februari 2008
Den här söndagen hade vi beslutat åka till fiskebyn Los Abrigos för att äta en av favoriträtterna, fisk och skaldjur, på en av favoritrestaurangerna, La Marea. Restaurangen befinner sig inte vid strandpromenaden, som de flesta av restaurangerna i byn, utan en bit därifrån, men också alldeles intill kusten. Den besöks framför allt av lokalbefolkning.
Vi ville inte åka direkt till Los Abrigos, utan vi tog vägen över små byar en bit upp i bergen. Vi passerade La Camella, Valle San Lorenzo, San Miguel, Granadilla, Chimiche, El Río, La Cisnera, alla tre Arico-byarna, den ursprungliga, den gamla och den nya, varifrån vi fortsatte ner mot motorvägen. Vissa av byarna är så små att man knappt hinner köra in i dem förrän man redan är ute ur dem.
Kjell stannade bilen med jämna mellanrum och jag klev ut och tog bilder. Landskapet är mycket omväxlande och väldigt grönt, trots att den här vintern är bland de torraste i mannaminne, enligt Meteorologiska Institutet.
I Los Blanquitos i kommunen Granadilla de Abona såg vi en skylt som informerade att Frontos restaurang och bodega fanns i närheten. Vi vek av på den smala vägen som ledde till stället, bara för att konstatera att stället var stängt fram till 5 mars. Frontos är en vingård med restaurang där man kan sitta och äta sin lunch eller middag och titta ut över vinodlingarna. Guidade turer erbjuds. Området är 540.000 kvadratmeter stort och är ett familjeägt företag som grundades i mitten av 1900-talet. Vingården ligger på 1.500 meters höjd. Vi beslöt återkomma lite senare på våren.
Från motorvägen körde vi ner till El Médano, fortsatte längs strandvägen och kom till slut hungriga fram till Los Abrigos.
La Mareas krögare, sympatiske Pancho, vet vad vi gillar för mat och han serverade oss varmt bröd, röd och grön mojo och aioli, en fräsch sallad, pimientos de padrón, små gröna pepparfrukter stekta med grovt salt - som för det mesta är milda men som kan överraska och bränna munnen så du kippar efter andan -, gratinerade squashhalvor fyllda med tonfisk, lök och paprika, calamares a la romana, friterade bläckfiskringar, Kjells favorit langostinos, jätteräkor, och till slut stekta sardiner. Till detta drack vi ett vitt prisbelönat vin, Flor de Chasna, från vinområdet Cumbres de Abona.
Vädret var mulet men solen tittade fram emellanåt och över havet lyste himlen blå. Någon liten droppe föll under åkturen men inte så att man kunde ha kallat det regn. Det var en skön utflykt och vi kände oss som vanligt uppfriskade till kropp och själ, kroppen hade utfodrats på bästa möjliga sätt och själen hade fått en stor portion av Teneriffas skönhet att leva på en tid framöver.
Text och bilder: Helena Somervalli