Klicka här för bildserie från sjösättningen
El Correíllo La Palma
Kanarieöarna har en fascinerande historia. De sju små vulkanöarna i den enorma oceanen har vuxit fram ur jordens innanmäte i olika omgångar. De äldsta öarna, Lanzarote, Fuerteventura, Gran Canaria och La Gomera, bildades för mellan 10 och 20 miljoner år sedan, och de yngsta, Teneriffa, La Palma och El Hierro, bildades för mellan 0,5 och 10 miljoner år sedan. Man vet tyvärr väldigt lite om urinvånarnas, guanchernas, liv och leverne fram till spanjorernas erövring mellan 1402 och 1496. Benämningen ”guanche” gällde ursprungligen endast invånarna på Teneriffa (ordet betyder på guanchernas språk "från den olycksbådande" och hänvisar till El Teide) men kom efter erövringen att omfatta urinvånarna på alla öar. Sedan dess har arkipelagen gått igenom mycket och många har velat få herravälde över öarna. Många kanarier anser i dag att arkipelagen behandlas som en koloni av spanska staten och att självständighet är det enda riktiga alternativet.
Det faktum att Kanarieöarna ligger långt ifrån spanska fastlandet och resten av Europa gör att livet här utvecklas i sin egen takt och på sitt eget speciella sätt. Klimatet gynnar turism och turismen är den främsta industrin sedan 1960-talet. De forna livnäringarna, jordbruk, boskapsskötsel och fiske har förlorat sin ekonomiska betydelse, även om de fortfarande är viktiga.
Betraktade med romantiska ögon är Kanarieöarna ett paradis på jorden. Men ormarna i paradiset utgörs av den moderna livsstilen och globaliseringen som alltmer vinner mark och där stress, hets, ekonomisk vinning och modernitet är huvudingredienser. Klockan blir allt viktigare - även om många kanarier ännu idag inte vet vad punktlighet vill säga. Lyckligtvis är detta någonting som inte berör det som gör öarna så väldigt speciella: orografin och naturen, som skiljer sig från ö till ö.
Detta tar mej till dagens tema, kontakterna mellan invånarna på de olika öarna under första hälften av 1900-talet, då varken telefoner, mobiler eller andra elektroniska attiraljer existerade. Historikerna anser att guancherna inte kunde färdas vattenledes och att var och en höll sig till sin egen ö.
Efter erövringen lade mindre skonare sporadiskt till i de olika hamnarna men inte förrän 1886 planerades regelbunden kommunikation mellan öarna och en offerttävling utlystes. Företaget Compañía de Vapores Correos Interinsulares Canarios (ungefär ’kanariska ångfartyg mellan öarna’), dotterbolag till engelska Elder Dempster Ltd., vann tävlingen. De två första små ångbåtarna, som byggdes i England, anlände till Las Palmas 1888, men de visade sig snart vara otillräckliga. År 1911 beställde det kanariska ångbåtsföregaget tre stora och tre mindre ångbåtar som alla levererades år 1912, året då Titanic sjönk. De tre stora hette ”Viera y Clavijo”, ”León y Castillo” och “La Palma” och under tiotals år transporterade de folk, fä och gods mellan öarna. På 1980-talet skrotades två av fartygen och endast "La Palma" överlevde, om än i dålig kondition.
Idag minns många kanarier med nostalgi sina resor mellan öarna med "La Palma" och de andra två ångbåtarna och gläder sig åt att Teneriffas myndigheter har varit förutseende nog att ta hand om gamlingen och göra den i ordning, i stället för att skrota ner den. Då Kjell och jag läste om sjösättningen – för andra gången i sitt liv - av "La Palma" beslöt vi åka till Santa Cruz för att se den historiska händelsen. Många tårar, känslofyllda tal, blixtrande kameror och surrande tevekameror var, förutom ett strålande väder, några av ingredienserna då "La Palma" högtidligt togs emot med hornorkestermusik på kajen i norra hamnen i Santa Cruz, där den ska göras i ordning invändigt för att bli ett flytande museum och kunna ta emot besökare. Den bogserades från torrdockan åtföljd av lotsbåtar som sprutade vattenkaskader och tutade. Vi upplevde atmosfären nära inpå och gladde oss med invånarna som bjöds på bubblande vin dagen till ära och en utställning av bilar från samma tidsperiod då "La Palma" plöjde havet kring öarna.
Text och bilder: Helena Somervalli
Mera om restaureringen på sidan correillo.html
