Abades, den övergivna byn som byggdes för spetälskesjuka
Söndag. Det blåste och molntäcket såg inte ut att spricka upp. Caliman hängde kvar i luften, man nös och ögonen sved. Dags för en ny utflykt för att pigga upp livsandarna som har legat i halvdvala under den senaste veckans stormvindar i ett landskap som miste sina färger i dammet. Vart åka? Vi har ju sett det mesta på sydsidan och norrsidan ligger så långt borta att vi inte kan åka dit i lugn och ro utan att be någon sitta hundvakt. ”Vi åker till Arico, visserligen var vi där i somras i två omgångar, men mamma har inte varit där”, tyckte jag. ”Passar bra”, svarade Kjell och tillade: ”Dessutom kan vi besöka ”spökbyn” Abades för vi såg ju att bilar åkte dit”. Vi visste inte då att vi råkade besöka byn som byggdes för spetälskesjuka på den internationella spetälskedagen.
På vägen till Arico sprack molnen upp och solen visade sig emellanåt. Livsandarna vaknade till liv i solskenet och humöret steg i takt med värmen. Vi kom fram till Aricos fyr, el Faro de Abona, klev ur bilen och andades in den salta havsluften i några djupa andetag. Smala och grusiga vägar slingrade sig ner mot ”spökbyn” Abades och vi körde försiktigt in på en grusväg som ledde till byn. Den delade sig på flera ställen och vi svängde än hit och än dit på vägar gjorda av militären under åren då försvarsmakten ockuperade området. Av de färska spåren såg man att motocross, quad och bilrally är populära tidsfördriv i ett landskap där inte många fordon rör sig. Vi mötte en och annan bil som långsamt guppade emot oss. Asfalt och cement lyser med sin frånvaro i det buskrika men rätt färglösa landskapet.
Då vi kom fram till ”spökbyn” fyllde åsynen oss med häpnad. Vi passerade den ena ruinen och husresten efter den andra. Väggarna och taken fanns kvar, om än i eländigt skick, men inne i husresterna fanns ingenting annat än smuts och skräp. Graffitikonstnärerna har haft ett paradis – många väggar pryddes av granna figurer. Den ödsliga tystnaden stördes endast av någon enstaka moped eller fyrhjuling. Hemvärnet hade en övning vid byggnaden som skulle ha blivit ett sanatorium. Skelettet av kyrkan i byn gav ett bedrövligt intryck.
Vi rullade långsamt vidare och passerade ett annat skelett, en sedan länge övergiven tomatodling där strukturen som höll solskyddet uppe stod kvar medan några trasiga rester av skyddet fladdrade i vinden. Ogräset växte obehindrat där tomatplantorna tidigare hade stått. Vi återvände abrupt till civilisationen i samma ögonblick som vi körde upp på den asfalterade vägen som ledde ner till den moderna bebyggelsen i Abades och upp mot motorvägen.
Vår färd avslutades med middag på samma lilla restaurang i Poris de Abona som vi hade besökte under en tidigare åktur i kommunen Arico. Vi njöt av delikatesser från havet, pulpo a la gallega, chipirones, calamares a la romana och langostinos, dvs bläckfisk med olja och paprikapulver, friterade minibläckfiskar, friterade bläckfiskringar och grillade jätteräkor som vi sköljde ner med ett utsökt gott lokalt vitt vin.
Jag har försökt hitta skrivelser om spökbyn, men med magert resultat. Byn Abades i kommunen Arico byggdes upp för spetälskesjuka under första hälften av 1900-talet. I en artikel i El Día från år 2003 står det att spetälskekomplexet aldrig byggdes färdigt, medan några invånare, alltför unga för att själva minnas, påstod att spetälskesjuka härbärgerades där. Förutom själva sanatoriet där de sjuka skulle bo har området tiotals skelett av små hus utan fönster och innerväggar, förmodligen byggda för personalen som skulle anställas på sanatoriet.
Armén tog i något skede över området och utförde sina militärövningar där ända fram till 6 juni 2002, då försvarsministeriet sålde sina 1.8 miljoner kvadratmeter till en italiensk företagare. Invånarna i Arico ogillade sanatorieprojektet lika mycket som de ogillade försvarsmaktens intrång i området. Den italienska företagaren hade för avsikt att bygga hotell och två golfbanor som skulle ”lyfta” Arico och göra kommunen attraktiv för turister. Men generalplaneringen över området och turistförordningarna bromsade effektivt planerna som sedan 2003 inte har framskridit, trots att borgmästaren underströk projektets kvalitet och Aricos särställning, där den enda turistaktiviteten är ett begränsat antal rurala bäddplatser. Projektet innebär en investering på omkring sex miljarder euro och inkluderar bland annat flera hotell och golfbanor och skulle ge arbetstillfällen åt 2.000 personer.
Den moderna delen av Abades är en sovstad, där de flesta husen är igenbommade, förmodligen för att de är ”sommarbostäder”. I byn finns en restaurang, en liten båtstrand och nya asfalterade vägar för ännu obyggda hus som väntar på att turisterna ska strömma till då hotell- och golfprojektet någon dag blir verklighet.
***
I flera underutvecklade länder, framför allt i de fattigaste delarna av Indien och vissa länder i Afrika, insjuknar många fortfarande i spetälskan som förorsakas av en bakterie. Tidigare isolerades de sjuka som väckte rädsla för smitta hos invånarna. Enligt Världshälsoorganisationen WHO sjunker antalet nya fall ständigt. I början av 2007 registrerades 224.717 nya fall, medan totalantalet spetälskesjuka i världen är omkring tio miljoner.