Svensk hälsning från vulkanön El Hierro
Det är lördagförmiddag i byn El Pinar på El Hierro. Juan har just stängt av sin gofiokvarn. Han mal gofio en stund varje lördag och den gamla tändkulemotorn som driver kvarnen låter som en fiskebåt från vår barndom. Byn El Pinar ligger en kvarts bilresa ovanför La Restinga, som den sista månaden blivit känd för sin undervattensvulkan. Vår by ligger vackert på 800 meters höjd där pinjeskogen på ön börjar. Från terrassen vid vårt hus har vi kunnat vi sitta på första parkett och i fågelkikaren beskåda jaccuzibubblet ovanför utbrottet nere vid Restinga.
Den 11 november vaknade vi av att någon stod och skakade våra sängar. Yrvakna förstod vi dock att det var en jordbävning. Den visade sig ha styrkan 4,6 på Richterskalan. En stark upplevelse för ett par svenskar som är vana att ha fast mark under fötterna! Vi har bott här på ön i sexton år men nu var enda gången som vi faktiskt funderade på att åka tillbaka till Sverige och försöka få upp värmen i sommarstugan eller be att få boka in oss hos barn eller goda vänner tills vidare.
Som väl var fullföljde vi inte idén utan bestämde oss för att stanna kvar och lita på proffsen som ivrigt skyndat hit till ön och som verkade ha god kontroll på händelserna där nere i havet och under marken via sina apparater.
Vulkanen i havet känns spännande, men jordbävningarna är obehagliga. Det har ju varit över 11000 sedan de började i slutet av juli, nästan alla omärkliga. De syns mest bara på apparaterna. Själva har vi endast känt av ett par - tre stycken.
Vi lider dock med fiskarna i Restinga och de andra småföretagarna där som förlorat sina inkomster för kanske lång tid framåt och vi oroar oss för den unika undervattensmiljön med sitt rika växt- och djurliv i det marina reservatet. Man vet inte hur lång tid det kan behövas för återhämtning.
Annars går livet vidare här. Folk sätter sin potatis (vi med) och mjölkar sina getter (inte vi). Enda skillnaden är väl att man kastar ett getöga (!) ner mot havet ibland för att se om något nytt har hänt. Vi har nog lärt oss av befolkningen på ön att bli lite fatalister sedan vi flyttade hit.
På sätt och vis har livet alltid varit spännande för oss här på El Hierro med skogsbränder, stormar och översvämningar. T ex ligger sedan några år två av våra bilar på rygg i ravinen nedanför oss. Men sådana ”äventyr” måste man väl stå ut med ibland för att få bo på denna, i vanliga fall, lugna, idylliska och mycket vackra ö, med vänliga och generösa innevånare.
Det skall tydligen mer till än ett vulkanutbrott och 11000 jordskalv för att få oss flytta.
Varma hälsningar från vulkanen och Bengt och Christina Axelsson
19 november 2011
(Helenas kommentar: Då jag fick ett vänligt inlägg från Christina och Bengt i vår gästbok skickade jag dem ett e-mail och undrade om de hade lust att skriva några rader, ett unikt tillfälle att få en kommentar från personer som bor på ön. Svaret med den trevliga texten kom idag med tillägget att bilderna är tagna från parets terrass, den till vänster från dagarna då utbrottet syntes och den andra från idag då det är lugnt.)